Tråkig & regnig dag, så jag mjölksyrar vitlök.
Nackdelen är att man måste skala hundratals små klyftor, det tar lång tid innan den blir klar, och råkar det gå fel blir man extra besviken — men när allt går som det ska blir det så gott! Som en blandning av lagrad ost & vitlök.
Alla lökar som redan öppnat sig eller var för små är använda, och några till.
Ett till bidrag till ”inläggningar som inte blir så snygga på Insta”. Men, vilken smak!
Jag syrade vitlöken i februari. Den hade en kort period där den faktiskt var hyfsat snygg, eftersom vitlöken blir knallgrön när den reagerar med syran. Jag var besviken när jag smakade då, för det smakade som rå vitlök i surkålsspad. Men jag sparade den och glömde bort den längst bak i kylskåpet. Och NU så.
Efter ett halvår är vitlöken inte bara ful, utan också riktigt utmognad. Texturen är ganska mjuk, den skarpaste vitlökssmaken borta, dom nötigare tonerna i vitlöken betydligt mer framme, plus en lite funky syrad smak som man antingen gillar eller inte. Går att äta som snacks, jag hade bitar som bas i en tomatsås, och det var riktigt gott.
Nu tänker jag mjölksyra en till omgång och inte äta för tidigt.
Låt stå mörkt i en ren burk i rumstemperatur i en vecka med någon sorts vikt som håller vitlöken under vattenytan, jag använder en vattenfylld påse. Skruva på locket väldigt löst så att gaserna som bildas kan komma ut ur burken utan att spränga den. Det kan bubbla rejält, så placera burken med tanke på det. Dubbelkolla sen att det finns tillräckligt med vätska kvar i burken för att täcka vitlöken helt när syrningen är klar, fyll annars på med mer saltlag (styrka 2-3% salt till vattnets vikt).
Flytta sen över vitlöken i kyl för lagring efter smak.
