Det är så tillfredsställande att riva bort allt som gått mer eller mindre bra, plus allt ogräs som tagit sig in ändå, och bara täcka inför nästa år. Prydligt & fixat, nästan mer tillfredsställande än att se odlingarna sen, faktiskt. Kära Bullen, är jag normal?
Från övervuxet gröngödslingsland till en bädd förberedd för nästa säsong: Riv bort dom allra grövsta stjälkarna, täck med allt grönt och sen färskt gräsklipp + försöket till ensilage (som har jäst men blev lite för torrt). Ett lager löv överst hade varit perfekt, men det blir en presenning så länge för mörker & fukt.
Jag kommer nog inte ha ett dedikerat gröngödslingsland nästa år, men förra sommaren var just den här biten jord ren lera som varit täckt av ett trädäck. Honungsfacelian borde väl myllats ner tidigare om jag hade klarat att ta bort blommorna från alla glada pollinerare, men dom döda rötterna är kvar i jorden, om inte annat. Och det var verkligen inte mycket ogräs som haft en chans att etablera sig heller.
”Äng är åkers moder”, osv. Stockholms stad klippte den stora gräsytan ute hos mig i förrgår, hade äntligen tid att räfsa, packa, och cykla säck för säck till lotten.
Det översta lagret var lite väl torrt redan, så jag vattnade i påsarna. Tanken är att det ska lagras fuktigt & syrefattigt, lite som ensilage, för att kunna sparas som gödsel.
Mycket frö, däremot, eftersom gräset fått växa tills nu. Men det känns fortfarande som ett mer hanterbart problem än att riskera att få in pyralider från stallgödsel. 😕
