Nej, rotfrukter gick inte bra i år heller. Morötterna hade fin blast men blev små och grenade sig i den kompakta leran, rödbetorna dog mest och dom som tog sig är centimeterstora. Palsternackornas blast är däremot helt enorm: Dom ska ju skördas sent, så jag kan bara vänta & se om dom också blir som morötterna. 😬
(Jag vet att jag har usel jord fortfarande, men testa måste man ju)
Trivs bäst gör rädisan, som har fått stå och blomma för att jag vill ha fröbaljorna. Kan fortfarande hinnas med!
Fejkad vitlöksfläta. Ja, själva flätningen alltså, stjälkarna blev alldeles för kraftiga. Men det blev ändå ganska snyggt!
Kvar efter fermentering och en del matlagning blev iaf lökar till 6 flätor i olika längd.
Förutom att allt hamnade en månad efter planerat blev ändå gurkväxt- & krassepyramiderna ungefär som jag tänkt. Jag kommer definitivt samodla igen så nästa år — dels hittar en massa insekter hit, dels blev det luftigt och bra trots mängden växter, och dessutom väldigt vackert!
Däremot ska jag halvera antalet krasseplantor nästa år, för jag hade underskattat livskraften där…
Höstens stora projekt, sparrisbädden, har startat!
Jag tänkte kanta genom att återvinna ett gäng rejäla reglar som fanns kvar från tidigare lottägare. Tyvärr var dom ihopsatta två & två med rostiga bultar och jättespikar, så jag fick börja med att kämpa isär dom med yxa, slägga och hammare.
Därefter återstod bara att gräva, rensa och tillfälligt täcka sex meter av jord där bara kvickrot, åkervinda, brännässla och revsmörblomma fått växa dom senaste åren. 🙃
Det var en dags arbete. Mycket är kvar. Men jag har 20-talet sparrisplantor på g, så…
Morgonsol på mognade körsbärstomater.
Kommer ihåg varför jag ändå försöker hitta en bra körsbärstomat att odla: Det är så vansinnigt gott att bara plocka dom som godis.
Rödkålen ser otroligt vacker ut, men bara en ser ut att knyta sig till något rimligt stort. Jag hade nog planterat för tätt, för jag visste inte hur gigantiska de blev.
Bladrapsen ger upp tidigt även i år, många blad som snabbt blir dåliga. Klippte ner dom helt och tog det som såg OK ut.
Grönkålen ser alltid fantastisk ut så här års.
Min största kålrabbi är stor som en tumme! Den har blivit helt utskuggad av bladrapsen. Lät den stå kvar, men vet inte om den växer mer.
Kålrötterna blev också utskuggade, men fick fyra små små att lägga bredvid ett väldigt gulligt litet kålhuvud.
Fienden har tagit sig innanför murarna i år…
Till nästa år behöver jag helt klart tänka över hur kålodlandet ska se ut!
Plockade upp alla ’Yona’ som var kvar när jag ändå slängde blasten. Det blev ändå en hel del, och färgen är verkligen tilltalande! Som en påse godis. Men jag ska försöka hitta en (ännu) mer bladmögelresistent sort till nästa år.
Om man ser på dom ’Connect’ som står kvar i andra halvan av landet så har dom små angrepp på bladen, men plantorna ser ändå frodiga ut. ’Yona’ skulle också ha hög motståndskraft mot bladmögel, men hade jämförelsevis tacklat av rejält. Men den var ändå inte lika illa som hos grannlotten, där en okänd sort är helt stendöd…
Ja ja, eftersom bladmöglet ändå är här kapade jag alla tomater och tog in alla kart utan synliga angrepp.
Eller försökte, iaf: 3/4 igenom insåg jag att jag inte skulle kunna gå hem med allt i ryggsäcken, utan fick bryta & surra fast div. påsar och vandra hem som någon sorts tomattomte.
Jag fick slänga dom flesta frukterna från ’Cheerio’ & ’Ida Gold’, men för ’Irishka’ var svinnet inte lika stort och jag har iaf runt 400 tomater på eftermogning. Fler kommer imorgon.
Väldigt snyggt som inredning tillsammans med mina 60+ vitlökar på tork.
Om bara en hyfsad del av dom eftermognar utan röta är det väl ändå helt OK!
