Det blir inte så många sockerärtor, men dom som blir uppskattas!
På ena sidan om ärtorna står en rad frodiga purpurbönor på väg att slå ut. På andra sidan står en rad deprimerade små vaxbönor, som inte verkar trivas med den här sommaren. Oh well.
Rosenbönorna kan man i alla fall lita på!
Krusbär! Så många på en så liten buske.
Jag bestämde mig för att ignorera min spontana aversion mot krusbär och göra en marmelad, framförallt för att dom såg så himla tilltalande ut.
Receptet jag följde hade i vaniljsocker & whisky, och dom flesta bären var bara halvmogna — när jag provsmakade tyckte jag att det var riktigt gott, det är nog väl mogna krusbär jag inte är så förtjust i.
Men vad är det egentligen för sort? Ser inte ut som Hinnonmäki gul, kan det vara Hinnonmäki röd, om jag bara väntat lite längre på mognaden? Svårt när man inte köpt själv…
(Har även gjort ett par burkar svartvinbärsgelé, men här bidrog min egen stackars buske inte med mer än en handfull.)
Rotfruktslandet: Palsternackor är ena brutala bestar, visste inte att dom blev så höga! Tur i oturen att dom kom upp rätt glest, för dom som tog sig dominerar allt.
Morotsblasten har kommit upp fint, hur det ser ut under i lerjorden vet jag inte! Rödbetorna trivs inte och bara några har tagit sig, men jag har en miljon frön, så sår om igen…
Gurkväxterna kommer igång! Man ska aldrig ge upp.
Den direktsådda experimentpumpan är efter men iaf levandsglad, och så mitt i allt en huacatay som jag fick av en lottgranne som ska få utmana sniglarna.
