Tråkig & regnig dag, så jag mjölksyrar vitlök.
Nackdelen är att man måste skala hundratals små klyftor, det tar lång tid innan den blir klar, och råkar det gå fel blir man extra besviken — men när allt går som det ska blir det så gott! Som en blandning av lagrad ost & vitlök.
Alla lökar som redan öppnat sig eller var för små är använda, och några till.
Det svåra är att fota hur galet mycket det blir på ett litet land på 1,5*1,2 m.
4 rader ’Vigor Supreme’ gav 47 lökar: 21 enorma, 20 mellanstora och 6 singel. Ett par hade jag redan tagit upp tidigt, också. Nästan alla hade fått halslökar, men det verkar inte påverkat storleken. Dom små lökarna stod där det råkat bli dubbelklyftor satta.
3 rader ’Printanor’ gav 29 lökar. Sorten ska vara senare, men lökarna var väldigt ojämnt utvecklade: En del av bra storlek, en del ganska små, en del hade redan öppnat sig… Inga halslökar.
Nästa år kommer jag inte odla Printanor: Antingen blir det enbart Vigor, eller så hittar jag någon kul tidigare lök också.
Nu ska 76 vitlökar torkas i min lilla lägenhet. Japp…
Årets lagringsbesvikelse! Gick förbi hyllan och såg att min största vintersquash hade börjat mögla. Den näst största hade mjuka fläckar, men gick som tur var att rädda till frysen.
Tråkigt, och jag är faktiskt lite förvånad eftersom båda var ’Uchiki kuri’, min erfarenhet är att dom ska hålla längre än såhär när dom har mognat bra. C’est la vie, men det jag gillar med vintersquashen är ju att den INTE slåss om frysutrymmet…
Skördade det mesta av bladkålen för att komma före rådjuren.
Det såg fint ut på håll, men tråkigt nog var bladrapsen rejält angripen av någon sorts svamp, och den mesta fick kasseras. Grönkålen var däremot finfin. Jag vet att bladrapsen är mer vinterkänslig, och funderar på om den mer allmänt ogillar ruskväder eller om jag bara hade otur i år. Nästa år ska jag ta den tidigare.
En mindre IKEA-kasse blev det ändå.
